du stack en nål på den känsligaste punkt
gjorde sönder något så viktigt
något som hållit uppe en fasad som tillhört mig
fasaden föll likt berlins murar
jag visade mig för första gången utan en glad fasad
inga skrik inga rop men något så mycket mer
något som kan komma från den vackraste varelsen
från den lyckligaste själen

skor trampar på vägen
hennes var röda
röda som rönnbären på hösten
sådana som kan förgylla en dag en vecka

det finns ingen färg
bara en känsla
en konsestens
en tanke bakom

pojken letade men fann henne aldrig
endast hennes röda skor fanns kvar på vägen
en väg som de byggt upp
den väg som de så varsamt format

tårar