---

Det fanns något som lyfte dig bort från jordens alla gränser. Som sköt undan dig från livets kant.
Ingen sa något om rättvisa.

Tamburinspelaren står vid gatuhörnet, han försöker släppa rädslan. Men mörkret jagar honom från hörnet. Han släpper sitt instrument. Hans enda livssjäl. Istället springer han. Bort från en svartvit stad som inte gör någon nytta. Bort från den stad där blå ljus utgör liv. Som förgör liv.
Staden där ingen tror på sig själv. Den som tar självförtroenden.
Han springer ifrån den. Jagad av ett förflutet liv. Från ett livsistrument. Takten i hans liv.

Hon tar emot hans förflunta. Hon plockar upp hans tamburin och behandlar den varsamt. Hon går igenom hans liv. Följer hans spår som är utlagda i sanden. Hon springer ifrån en stad. Bort från blåljus och kriminella folk. Bort från ett drogat slumområde. Men med sin takt. Hon springer med musiken.

Någon sa till mig att livet inte handlar om att göra karriär. Att det handlar om att lyckas med dig själv.

---