Är du lycklig?

Likt som fågeln sjunger om våren är tiveln slut. Likt som du har återuppväkt mig kommer allt få sitt slut. Historier som knappt påbörjats tonas ner. Vissa tyner bort sakta, vissa faller handlöst.
Berget var brant. Ner mot floden med de starka strömmarna. Med det virvlande vattnet, gjort för att döda liv. Att döda drömmar som nyss kläckts.
Någon drömmde en gång om någonting stort. Som Mount Everests höga topp. Toppen ska bestigas, men strömmarna tog de. Förvillade bort drömmarna.
Applåderna överröstade allt som någonsin hörts. Det jublades över beslut. Det jublades över förlåtesle och erkännanden. Det applåderades för en scen som var smärtan själv. Misströsta inte. Jorden ska besökas med nya utmaningar. Utmaningar som började timmen efter allt avslutas.
Två nyår finns inte. Men nu har det uppfuntits. Nyåret för tviveln och kärlek. Det finns ett land för alla. En ö som drömmar kan försvinna till. Simma genom atlanten, indiska oceanen och genom drömmarnas sjö. Pilar finns utpekade. Någon satte ut de igår när besluts tog. När ilska fattade eld. Allt sprängdes likt glasflaskan som slungades iväg.
Publiken mumlar, jag ler tillbaka. Jag niger och skriker tack. Alla kollar frågande. Jag rätar på ryggen och tänker : Äntligen, äntligen gjorde du något.