posetiva komentarer värmer så fint i höstmörkret

Nu måste jag skriva. Läs eller inte, vilket ni behagar.

Om du någonsin gråtit så vet du att du kan bilda sjöar. Om du någonsin drömt så vet du att du kan skapa världar. Om du någonsin haft en eller två vänner du vet du att du kan bilda kärlek. Om du någonsin gjort något dumt så vet du att du kan skapa helveten. Om du någonsin fått hjälp så vet du att du är någon.

Du har en själ, det har jag med. Du vet vad oro är, jag vet mycket väl vad oro är. Jag vet vad skräck är, mer än du någonsin kan ana. För det finns inget värre än ovisshet. Det finns inget värre än att känna oro äta upp dig innifrån. Att sakta försvinna. Försvinna med vindarna. Bort från dig själv till landet ingenstans. Ja det var det nog.

"Det finns kärlek till dig fast mitt hjärta är kallt". Även fast mina ben bara låsats bära mig. Även fast min kropp vill försvinna ut ur mig och jag måste svälja hårt gång på gång. Och även fast jag går i ett dis. Ett dis som bildar en bubbla kring mitt huvud. Även fast jag inte vill prata med någon, så älskar jag dig. Min vän.

Jag går och andas. Jag andas och går. Jag hoppas och önskar. Jag önskar och hoppas. Om vart annat.