ingen vilja alls, bara ett krav på att saker måste bli gjorda.
de kommer inte göra sig själva, det är väl därfifrån den lilla kraften kommer.
men om den tar slut helt har jag ingenting att ta ifrån.
jag behöver ta en promenad och hämta lite ny men då kommer sjukdomen tillbaka.
fast det kan vara värt det.

hallå igen, hur är stan en sån här kväll i augusti när sommarn regnat bort?

jag borde ta tag i allt som har med det här att göra nu.
men jag har inte det modet som krävs.
modet kommer bara när jag inte är jag.
det modet älskar jag att få.
då jag är starkare än någonsin och kan göra vad jag vill.

det var inte bättre förr, men det ska bli bättre framöver.