01.01
Klockan är över ett, jag sitter ute på min altan med mig själv. Tog nyss ur hörlurarna och musiken ur öronen.
Har suttit här sen klockan sju. Det är över sex timmar. Sex timmar, hur kan de ha gått så fort? Kanske för att det är underbart skönt. Speciellt nu när det är mörkt. Nästan svart. Det ända som lyser är en ensam gatulampa vid vändplatsen och min dator. Min dator drar till sig myggor. Tur att jag smörjde in mig med djungelolja för ett tag sen.
Och tystnaden, den är oändlig. Förutom att fläkten på min dator låter och att man hör resten av familjen sova innifrån huset. Men det är bara trygga ljud.

01.09
Jag kollar upp mot den mörkblåa himlen. Man blir nästan yr av att göra det. Jag tänker på er. Ögonen fylls av någon saltvattensvätska. Någon lärde mig någon gång att det kallas tårar. Det är ett fint ord. Tårar kan vara både bra och dåligt. Men just nu får de mig att minnas. Minnas er i massor. Jag blinkar några gånger.

01.13
Vad händer efter döden?

01.14
Ögonen fylls av saltvattenvätskan igen. Nu framkallad av oro. Massvis med oro. Det finns bara en som förstår.

01.17
Jag skulle kunna skriva hela natten. Sitta uppe tills solens vackra stålar börja bilda en ny dag. Bara för att det är så skönt att skriva. Ingen behöver läsa. Det här var bara något jag behövde.

01.19
Nu var det arton minuter sen jag började skriva och jag saknar dig lika mycket än. Behöver din värme nu.