Sätter mig ändå på samma tåg varje dag. Låter det ta mig dit jag ska. Det går längs samma räls, dag in, dag ut. Det är bara när jag drar i nödbromsen, stoppar tåget och kliver av för att göra något jag har lust med det ändras.
Hållplatserna är de samma. Samma namn och samma personer som står på perrongen. Samma armar som tar emot en. Samma ansiktsuttryck. Samma skratt, humor, miner, steg. Allt är likadant. Jag ska börja bygga ett nytt spår. Hämta byggstenar från sådant jag tycker om. Montera upp det nya spåret och lämna de gamla. Försvinna på ett tåg fyllt med musik och glädje. Bort från det alldagliga.

Trevlig resa önskar Livets Räls