altanen blev aldrig ledig, men det gjorde inte så mycket. sjöng singstar med min lillayster istället. jag älskar henne. min lilla skit.

jag har så mycket känslor inuti mig nu och jag vill få ut de. skulle vilja skrika ut de för hela världen. skrika högt så alla fåglar i trädet flyger iväg av rädsla. men det ska jag inte. ska vara tyst och skriva istället. det blit lugnast så. det blir väldigt mycket lugnare. jag får sitta här och leka poet, göra tummen upp se glad ut. toppen.



jag är bara rädd om dig vännen.

allt är perfekt, jag älskar älskar älskar sommaren. livet blir så mycket lättare under denna årstid, med det eviga ljuset och den underbara värmen. nu väntar jag bara på att altanen ska bli ledig och att de andra går och lägger sig. vill ha tid för mig själv. vill sätta in hörlurarna i öronen och dras in i musikens underbara värld. och skriva. skriva en jävla lång text.

de bidde ingen bild.

Mamma, jag älskar dig. tack för en mysig dag.

01.01
Klockan är över ett, jag sitter ute på min altan med mig själv. Tog nyss ur hörlurarna och musiken ur öronen.
Har suttit här sen klockan sju. Det är över sex timmar. Sex timmar, hur kan de ha gått så fort? Kanske för att det är underbart skönt. Speciellt nu när det är mörkt. Nästan svart. Det ända som lyser är en ensam gatulampa vid vändplatsen och min dator. Min dator drar till sig myggor. Tur att jag smörjde in mig med djungelolja för ett tag sen.
Och tystnaden, den är oändlig. Förutom att fläkten på min dator låter och att man hör resten av familjen sova innifrån huset. Men det är bara trygga ljud.

01.09
Jag kollar upp mot den mörkblåa himlen. Man blir nästan yr av att göra det. Jag tänker på er. Ögonen fylls av någon saltvattensvätska. Någon lärde mig någon gång att det kallas tårar. Det är ett fint ord. Tårar kan vara både bra och dåligt. Men just nu får de mig att minnas. Minnas er i massor. Jag blinkar några gånger.

01.13
Vad händer efter döden?

01.14
Ögonen fylls av saltvattenvätskan igen. Nu framkallad av oro. Massvis med oro. Det finns bara en som förstår.

01.17
Jag skulle kunna skriva hela natten. Sitta uppe tills solens vackra stålar börja bilda en ny dag. Bara för att det är så skönt att skriva. Ingen behöver läsa. Det här var bara något jag behövde.

01.19
Nu var det arton minuter sen jag började skriva och jag saknar dig lika mycket än. Behöver din värme nu.