tills dess jag vill inte vara den som du vill att jag ska vara, jag vill vara tvärtom.
jag tänker inte börja, det är din plikt.
sen när vi är där, då ska jag bli den du vill.
då ska jag forma mig efter dig.
då ska jag bli den fina flickan du vill att jag ska vara.

det liksom syns på henne där hon går.

alla vet.

hon rätar på ryggen.

hon är en stolt flicka.

en lycklig flicka.

alla vet det.
ingen vet vad han heter.

huvudet kändes lätt, det var som att flyga
jag sa hejdå till marken och lyfte
ingen såg det, bara jag kände
inget som går att förklara
jag bara saknar dig
saknar, fast ändå inte
jag flyger
flyger hem till dig och kikar in genom de upplysta fönsterna
känner mig som en främlig, som en ovälkommen gäst
fast det är väl just det jag är nu
nu när jag lämnat min kropp hemma
eller vadå hemma
jag är inte hemma
jag längtar bara hem
det är ju därför jag flyger runt i staden och hem till alla jag känner
ingen ser mig, men jag ser de
jag känner deras andedräkt ser varje liten rörelse de gör
snart måste jag flyga tillbaka till min frusna kropp bort från staden
jag kommer tillbaka
hej marken jag är här nu
jag har återvänt

14 augusti ; lars winnerbäck, strömholm.

13 november; håkan hellström, hovet


åh va jag är glad. massa massa glad. glad glad glad. lycklig, överlycklig och ännu mer lycklig!!
och gud vad jag är slö för att jag inte orkar lägga in några bilder, slö slö slö. men det spelar ingen roll för jag är en lycklig flicka. en mycket glad flicka!

( fråga mig inte varför jag inte beställt till håkan innan, det har bara inte blivit av )

SNÄLLA KOM HIT NU.
ge mig en dröm. vadsomhelst.
knacka på ikväll. du behöver bara stanna en stund. bara visa dig. som ett livstecken.
eller nej. gör inte det förresten, det kanske bara är dumt. a, det är det nog. nej förresten. det är det inte.
bara en pytte, pytteliten stund.
kom kom kom medans som som som sommaren hänger sig kvar. nej usch va dålig den låten är.
jaja. vi kanske möts ikväll. fast vi kanske redan har gjort det för det känns redan bättre.

" jag känner pojken här i fönstret mittemot han samlar drömmar i fickan" H.H
den pojken vill jag möta. jag tror vi är lika. han verkar söt.

Regn är mysigt, regn är mysigt, regn är mysigt. Rabblar som en mantra. Det blir bättre då. Regnet blir roligare. Och jag är inte alls utråkad för att jag har suttit och stirrat på regnet sen halv elva imorse. Nej, regn är mysigt.

Josefin, gå och gör nått vettigt nu.

Regn är kul. Jätteroligt. Tjoho. Grått är fint. En livlig färg. Jajamensan. Bara posetivt nu. Allt är superduper kul.

Men snälla, skärp dig.

Jag saknar dig inte heller, nej inte alls. Inte ett dugg. Allt är vackert.

Det är fult att ljuga.

Ah, det är mycket fult att ljuga. Jag ska fortsätta tröstas av Melissa Horn nu och vara tyst.

i massor.

lille vän kom tillbaka. jag vet inte vad jag ska göra annars. du är liksom min luft. och ja, utan dig jag jag inte andas.

Regn, är inte det otroligt mysigt? När man sitter inne iallfall?
Jag har läst ut en veckorevyn och kollat igenom HM katalogen. Och nu sitter jag ock lyssnar på älskade Håkan Hellström. Som sällskap har jag en fluga som sätter sig på skärmen och är allmänt iriterande. Men jag låter den vara. Den har ju ingenstans att ta vägen. Den har inget tryggt hem. Och ut kan den inte flyga omkring som annars. Regnet kommer sänka den. Stackars liten.

Nu är min största fundering om jag ska göra nånting av min dag eller inte. Vilket jävla i-lands problem. Vilken värld vi lever i.. Patetiskt. Egentligen.

Gårdagen blev mysig. Träffade min vän Julia och gick en runda på stan. Köpte isthe och jordgubbar för att ta med till lillå. Där satt vi på en brygga ett tag. Myspys.

Nej nu ska jag sitta och stirra mig blind på regnet ett tag. Man blir lite smått deprimerad av det. eller det kanske bara är jag?

en liten otroligt vacker bild från bulgarien. ösregn jaapp!

Jag gillar vatten.
Jag älskar havet.
Att dyka under vattnet och ligga kvar tills lungorna värker, tills man känner sig levande.
Att dyka in i de kraftiga vågorna.
Känna dess kraft när de slår runt en i vattnet.
Liksom leker med en som en trasdocka.
Det tycker jag om.
Jag vill ha bevis på att jag inte är död.

Det var magiskt.

Jag satt orörlig.

Fötterna rörde sig så fort, så smidigt.

Instrumenten spelade snabbt och vant.

Trumpinnarna var som trollspön.

De förvandlade den lilla restaurang lokalen.

Alla klappade händerna, alla drogs med.

Den halvfalska musiken och sången blev vacker.

Vacker, rund och melodiös.

Tillslut dansade alla i hela lokalen förutom jag och min familj.

Till och med den tvååriga flickan.

Det var magiskt.

Ljusa spjut slår ner från himlen. Så mäktiga, så farliga men så oerhört vackra. När de slår ner så nära en att man inte hinner räkna till varken en eller en halv sekund då är de nära. Farligt nära. Men det är då jag njuter. Jag älskar det. Men det är även då jag saknar dig som mest.

Sedan, efter ett tag kommer regnet. Men inga små droppar som hemma, utan stora. Nej, inte stora, gigantiska. Som stora tårar som faller ner från himlen. Tårar som för med sig kyla. Det måste vara någon där uppe som är ledsen. Någon uppe på molnen som gråter förtvivlat. Hoppas det inte är du. För det här kommer att gå bra. Det kommer ske fridfullt. Jag ska ordna det här. Jag ska vaka.

Någongång fick jag höra att åskan berode på guden Tor. Att han åker runt i sin vagn på himlavalvet dragen av två bockar, som jag inte minns namnet på, och slår med sin hammare. Så skulle tydligen mullret och blixtarna skapas. Underligt, men jag skulle gärna vilja tro på den historien. För isåfall gillar jag Tor.

det trasiga är fint.

och du ensamma, du är vackrast av alla.

det är varmt och underbart. allt är så vackert nattetid.

vackert som en klar natt

som en sommar dag

vid vattenbrynet sitter en figur, kollar ut över den tysta sjön och suckar. en lycklig suck? en olycklig suck? ingen vet. endast figuren.

skogen är tyst. bara vindens viskande hörs. viskar till figuren vid vattenbrynet för att sen försvinna. vad viskade vinden? jag vill veta. men ingen kommer få veta förutom figuren.

figuren vid vattenbrynet tar en sten och kastar. av ilska? av känslan av hopplöshet? ingen vet, bara figuren.

vem är den lilla, mystiska, oförklarliga figuren vid vattenbrynet som suckar och pratar med vinden. vem är den lilla ihopkurade svarta figuren vid sjön? ingen vet, bara figuren och vinden.


 
lilla varelse, jag tror jag kommer drömma om dig inatt. jag vill lära känna dig. knacka på dörren till mina drömmar inatt och jag vill ta emot dig med öppna armar.