SNÄLLA KOM HIT NU.
ge mig en dröm. vadsomhelst.
knacka på ikväll. du behöver bara stanna en stund. bara visa dig. som ett livstecken.
eller nej. gör inte det förresten, det kanske bara är dumt. a, det är det nog. nej förresten. det är det inte.
bara en pytte, pytteliten stund.
kom kom kom medans som som som sommaren hänger sig kvar. nej usch va dålig den låten är.
jaja. vi kanske möts ikväll. fast vi kanske redan har gjort det för det känns redan bättre.

" jag känner pojken här i fönstret mittemot han samlar drömmar i fickan" H.H
den pojken vill jag möta. jag tror vi är lika. han verkar söt.

Regn är mysigt, regn är mysigt, regn är mysigt. Rabblar som en mantra. Det blir bättre då. Regnet blir roligare. Och jag är inte alls utråkad för att jag har suttit och stirrat på regnet sen halv elva imorse. Nej, regn är mysigt.

Josefin, gå och gör nått vettigt nu.

Regn är kul. Jätteroligt. Tjoho. Grått är fint. En livlig färg. Jajamensan. Bara posetivt nu. Allt är superduper kul.

Men snälla, skärp dig.

Jag saknar dig inte heller, nej inte alls. Inte ett dugg. Allt är vackert.

Det är fult att ljuga.

Ah, det är mycket fult att ljuga. Jag ska fortsätta tröstas av Melissa Horn nu och vara tyst.

i massor.

lille vän kom tillbaka. jag vet inte vad jag ska göra annars. du är liksom min luft. och ja, utan dig jag jag inte andas.

Regn, är inte det otroligt mysigt? När man sitter inne iallfall?
Jag har läst ut en veckorevyn och kollat igenom HM katalogen. Och nu sitter jag ock lyssnar på älskade Håkan Hellström. Som sällskap har jag en fluga som sätter sig på skärmen och är allmänt iriterande. Men jag låter den vara. Den har ju ingenstans att ta vägen. Den har inget tryggt hem. Och ut kan den inte flyga omkring som annars. Regnet kommer sänka den. Stackars liten.

Nu är min största fundering om jag ska göra nånting av min dag eller inte. Vilket jävla i-lands problem. Vilken värld vi lever i.. Patetiskt. Egentligen.

Gårdagen blev mysig. Träffade min vän Julia och gick en runda på stan. Köpte isthe och jordgubbar för att ta med till lillå. Där satt vi på en brygga ett tag. Myspys.

Nej nu ska jag sitta och stirra mig blind på regnet ett tag. Man blir lite smått deprimerad av det. eller det kanske bara är jag?

en liten otroligt vacker bild från bulgarien. ösregn jaapp!

Jag gillar vatten.
Jag älskar havet.
Att dyka under vattnet och ligga kvar tills lungorna värker, tills man känner sig levande.
Att dyka in i de kraftiga vågorna.
Känna dess kraft när de slår runt en i vattnet.
Liksom leker med en som en trasdocka.
Det tycker jag om.
Jag vill ha bevis på att jag inte är död.

Det var magiskt.

Jag satt orörlig.

Fötterna rörde sig så fort, så smidigt.

Instrumenten spelade snabbt och vant.

Trumpinnarna var som trollspön.

De förvandlade den lilla restaurang lokalen.

Alla klappade händerna, alla drogs med.

Den halvfalska musiken och sången blev vacker.

Vacker, rund och melodiös.

Tillslut dansade alla i hela lokalen förutom jag och min familj.

Till och med den tvååriga flickan.

Det var magiskt.

Ljusa spjut slår ner från himlen. Så mäktiga, så farliga men så oerhört vackra. När de slår ner så nära en att man inte hinner räkna till varken en eller en halv sekund då är de nära. Farligt nära. Men det är då jag njuter. Jag älskar det. Men det är även då jag saknar dig som mest.

Sedan, efter ett tag kommer regnet. Men inga små droppar som hemma, utan stora. Nej, inte stora, gigantiska. Som stora tårar som faller ner från himlen. Tårar som för med sig kyla. Det måste vara någon där uppe som är ledsen. Någon uppe på molnen som gråter förtvivlat. Hoppas det inte är du. För det här kommer att gå bra. Det kommer ske fridfullt. Jag ska ordna det här. Jag ska vaka.

Någongång fick jag höra att åskan berode på guden Tor. Att han åker runt i sin vagn på himlavalvet dragen av två bockar, som jag inte minns namnet på, och slår med sin hammare. Så skulle tydligen mullret och blixtarna skapas. Underligt, men jag skulle gärna vilja tro på den historien. För isåfall gillar jag Tor.

det trasiga är fint.

och du ensamma, du är vackrast av alla.

det är varmt och underbart. allt är så vackert nattetid.

vackert som en klar natt

som en sommar dag

vid vattenbrynet sitter en figur, kollar ut över den tysta sjön och suckar. en lycklig suck? en olycklig suck? ingen vet. endast figuren.

skogen är tyst. bara vindens viskande hörs. viskar till figuren vid vattenbrynet för att sen försvinna. vad viskade vinden? jag vill veta. men ingen kommer få veta förutom figuren.

figuren vid vattenbrynet tar en sten och kastar. av ilska? av känslan av hopplöshet? ingen vet, bara figuren.

vem är den lilla, mystiska, oförklarliga figuren vid vattenbrynet som suckar och pratar med vinden. vem är den lilla ihopkurade svarta figuren vid sjön? ingen vet, bara figuren och vinden.


 
lilla varelse, jag tror jag kommer drömma om dig inatt. jag vill lära känna dig. knacka på dörren till mina drömmar inatt och jag vill ta emot dig med öppna armar.

altanen blev aldrig ledig, men det gjorde inte så mycket. sjöng singstar med min lillayster istället. jag älskar henne. min lilla skit.

jag har så mycket känslor inuti mig nu och jag vill få ut de. skulle vilja skrika ut de för hela världen. skrika högt så alla fåglar i trädet flyger iväg av rädsla. men det ska jag inte. ska vara tyst och skriva istället. det blit lugnast så. det blir väldigt mycket lugnare. jag får sitta här och leka poet, göra tummen upp se glad ut. toppen.



jag är bara rädd om dig vännen.

allt är perfekt, jag älskar älskar älskar sommaren. livet blir så mycket lättare under denna årstid, med det eviga ljuset och den underbara värmen. nu väntar jag bara på att altanen ska bli ledig och att de andra går och lägger sig. vill ha tid för mig själv. vill sätta in hörlurarna i öronen och dras in i musikens underbara värld. och skriva. skriva en jävla lång text.

de bidde ingen bild.

Mamma, jag älskar dig. tack för en mysig dag.

01.01
Klockan är över ett, jag sitter ute på min altan med mig själv. Tog nyss ur hörlurarna och musiken ur öronen.
Har suttit här sen klockan sju. Det är över sex timmar. Sex timmar, hur kan de ha gått så fort? Kanske för att det är underbart skönt. Speciellt nu när det är mörkt. Nästan svart. Det ända som lyser är en ensam gatulampa vid vändplatsen och min dator. Min dator drar till sig myggor. Tur att jag smörjde in mig med djungelolja för ett tag sen.
Och tystnaden, den är oändlig. Förutom att fläkten på min dator låter och att man hör resten av familjen sova innifrån huset. Men det är bara trygga ljud.

01.09
Jag kollar upp mot den mörkblåa himlen. Man blir nästan yr av att göra det. Jag tänker på er. Ögonen fylls av någon saltvattensvätska. Någon lärde mig någon gång att det kallas tårar. Det är ett fint ord. Tårar kan vara både bra och dåligt. Men just nu får de mig att minnas. Minnas er i massor. Jag blinkar några gånger.

01.13
Vad händer efter döden?

01.14
Ögonen fylls av saltvattenvätskan igen. Nu framkallad av oro. Massvis med oro. Det finns bara en som förstår.

01.17
Jag skulle kunna skriva hela natten. Sitta uppe tills solens vackra stålar börja bilda en ny dag. Bara för att det är så skönt att skriva. Ingen behöver läsa. Det här var bara något jag behövde.

01.19
Nu var det arton minuter sen jag började skriva och jag saknar dig lika mycket än. Behöver din värme nu.