Hallå! Kolla på mig. Jag klarar mig! Ser du? Säg att du ser. Du måste se!

Självständigheten har aldrig vart dålig hos mig. Jag fortsätter på de banorna. Det gick ju på en gång, eller hur? För min beslutsamhet har förbättrats under årens lopp. Nu är jag vid mål. Beredd att sätta nya rekord.

tillfällig känsla: ingen
gör: dricker te
väder: vackert
låt som spelas: aprilhimlen

en liten så kallad update.

jag ska
det är den här delen av mitt liv jag kallar att springa

det blåser ute ikväll, det blåser ganska ordentligt. jag har vart ute och tagit luft. blivit genomblåst.
jag var dum och trodde att vinden skulle blåsa bort mina bekymmer och tankar, men mina ej klara vägar är fortfaranda kvar. dimman ligger fortfarande tjock.
i det ena fallet känns det bättre nu. kanske till och med bra. det är bara precis efter jag inte förstår. det är då jag inte kan tänka.

"det är inte det man ser som ger dig problem"
sagt av någon jag inte vet vem det är.

En morgon med ensamheten. Så fruktansvärt skönt. Jag har kollat på Idol-repriser från halv ett. Nu har jag ont i huvudet. Därför ska jag nu åka till min älskade häst och ta en rejäl promenad ute i skogen. Vill inte rida, jag vill bara gå bredvid. Man skapar en sådan kontakt då. Man komunicerar på ett så anorlunda sett. Just därför.

Google translation: One morning in solitude. How terribly nice. I have watched Idol reruns from mid one. Now I have a headache. So I will now go to my beloved horse and take a big walk in the woods. Do not ride, I just want to go next. It creates such contact since. It communicates so dating Lund seen. Just because.

Perfekt och normal är två ord jag inte förstår. "Jag skulle vilja vara perfekt". Jaha, och vad betyder det? Perfekt är ett dumt ord. Man brukar säga att; "ingen är perfekt". Men vad är perfekt? Vad betyder perfekt? Vad har ordet perfekt för betydelse? Och när man frågar en person, som har sagt ungefär; "han är så nära perfekt man kan komma" , vad perfekt egentligen betyder så svarar de " men perfekt. asså ja, typ inga fel. men du fattar?". Nej jag fattar inte. Vad är fel? Vad är brister? Vem har bestämt ordet perfekts innebörd? För någon som är perfektionen själv extisterar inte. För alla har sina egna åsikter om vad som är perfekt. Alla har sina egna defentioner. Så släpp det där att vissa personer är perfekta. Alla har brister. Och förresten så finns det ingen person som satt grunden till perfekt. Perfekt är ett för stark ord.

Normal finns inte heller. Det är precis samma som med orden perfekt. Vad är normal? Hur är man det? För vem är en personen som sattes på normaltronen och kröntes till kungen av den normala? Den personen finns inte, and thats it.

Krångligt, förvirrande men sant. Mitt liv består bara av frågor just nu. Frågor som behöver svar snarast innan min hjärna kolapsar. Den består av vägar utan slut. Jag måste hitta ändarna på de. Återvändsgrändarna. Då kan jag känna mig trygg. Avslappnad.

Ska plocka upp symaskinen tror jag. Polcka upp det och vara lite kreativ. Kreativiteten kanske tar över mitt grubblande ett tag. Förhoppningsvis. Men först ska jag vara med min familj och samla lite kraft. Man behöver det också. Även fast deni många fall tjäl min energi så ger den mig något posetivt. Jag bara vet det.

Google translation: Must pick up the sewing machine, I think. Pick it up and be creative. Creativity may take over my brooding for a while. Hopefully. But first I'll be with my family and gather some force. You do it too. Although deni many cases frost my energy it gives me something posed tively. I just know it

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/1889641/nittionioluftballoons?claim=6fqpqqhqtjf">Följ min blogg med bloglovin</a>

åtta år har gått fort. den blommiga klänningen i storlek 120 påminner mig om dig och skapar varma vindar mot min kind.

överallt dessa vackra fina söta mitt i det kalla
mitt i det kalla bildas dessa varma små hjärtan
de dyker upp överallt bland höstens varma färger
bland höstens alla löv som ligger på marken och försöker bli jord
därbland gömmer sig även ensamma själar
som vita kalla prickar som kan liknas med snöflingor

hela tiden blåser vindar
de blir kyligare och kyligare för varje dag
men för mig för de med sig hopp
hopp för att du ska överleva denna vintern utan en vit dress
utan att allt försvinner från dig
utan att din värme sakta lämnar din kropp och kallar fram mina tårar

regndroppar droppar fler och fler
för varje droppe som faller ner kommer vintern närmare
och vintern innebär jul
jul innebär ännu en julafton
en julafton som kommer bli anorlundra jämfört med de som varit
allt blir glesare och vi blir mindre och färre

jag vill hitta det röda bland detta som börjar bli grått
som en skattjakt
jag ska hitta kartan som ligger någonstans
fast den är nog redan hittad
jag klarar mig utan karta precis som jag gjort i hela mitt liv
jag har klarat mig hittils så jag säger som jag brukar säga;
jag klarar mig alltid



ännu en bild på mitt röda hjärta mitt i hösten

du kommer aldrig kunna läsa mina tankar

jag är lika hemlighetsfull som hösten

ge mig en kyss innan du går, att bygga en dröm på

Solen lyser ute och jag ligger inne i sängen under täcket med en hejdundrarnde huvudvärk och en ordentlig hög med läxor på skrivbordet. Tänkte faktiskt sätta på mig en stor kofta, slänga halsduken runt halsen och knyta på mig conversen och ta mig en promenad. Känns behövligt och otroligt skönt.

egentligen är det okej med mig

Att det är helg för mig om en dag känns helt okej. Det kommer bli en bra helg tror jag. Film och innekvällar med vänner hör liksom hösten till. Och har jag sagt att jag älskar hösten? Speciellt dagar som denna. När träden börjar bli gula, röda och oranga, när solen lyser och luften är klar. Nej, jag måste ut nu.

för jag älskar ingen alls sånt där är slöseri med tid

ingen vilja alls, bara ett krav på att saker måste bli gjorda.
de kommer inte göra sig själva, det är väl därfifrån den lilla kraften kommer.
men om den tar slut helt har jag ingenting att ta ifrån.
jag behöver ta en promenad och hämta lite ny men då kommer sjukdomen tillbaka.
fast det kan vara värt det.

hallå igen, hur är stan en sån här kväll i augusti när sommarn regnat bort?

jag borde ta tag i allt som har med det här att göra nu.
men jag har inte det modet som krävs.
modet kommer bara när jag inte är jag.
det modet älskar jag att få.
då jag är starkare än någonsin och kan göra vad jag vill.

det var inte bättre förr, men det ska bli bättre framöver.

1 timmes vandring i skogen med min underbara häst, det var vad jag behövde. Det är tyst och jag kan tänka. Fundera över det som behöver funderas kring. Kanske lyckades jag till och med få svar under min promenad. Jag tror det, det känns så.
När jag gick där i skogen med min prins bredvid mig så gick det upp för mig, så som det gjort många gånger, att jag verkligen älskar denna vackra varelse. Denna fina häst. Vi gick runt i skogen. Komunicerade med varandra och lekte dragkamp med pinnar. Han är ju faktiskt bara 5 år så det är okej. Han blev galet glad på slutet, bockade och hoppade. Jag sa ifrån, men innerst inne kändes det okej. Helt okej. Han är faktiskt bara ett barn.
Livet går ut på att vara lycklig. Och den här helgen har jag varit det. Väldigt lycklig.

©JOSEFIN RINGDAHL

du kommer ta allt ifrån mig.
personen, mitt hjärta och min lycka.
lika mycket som du ger mig energi tar du den.

och en liten bit av ilska

jag ser dig på en gång  ser direkt att det är du  ser bara fega rörelser
men ingen klocka om saknad ringer inuti mig  för jag har glömt
inte förträngt
inte gjort   något med mening  bara glömt
det är försent
vad ska det ge till  vart ska det leda
pilen i mitt hjärta pekar inte ditåt
mitt hjärta pekar inte mot is  mitt hjärta pekar mot värme
värme som ger mig energi och kärlek
att stå sitt kast är en bra grej  sätt dig och fundera

du är bra, alldeles för bra.

vi ses i november, då kommer jag möta lyckan

saxen levde sitt eget liv och vips, en jeansväst!

Oerhört sårbar, men underbart varm.
Trygghet är ordet som visas i min hjärna.
Hela jag slappnar av.
Men ändå är allt så svårt.
Förlåt.
Jag ber verkligen om ursäkt.

Och vännen, förlåt om jag tog illa upp. Men när tårarna bränner bakom ögonlocken känns inget bra.

barn tycker om att leka, det är deras glädje.
men även de förtstår.

jag saknar mitt hav.

Sätter mig ändå på samma tåg varje dag. Låter det ta mig dit jag ska. Det går längs samma räls, dag in, dag ut. Det är bara när jag drar i nödbromsen, stoppar tåget och kliver av för att göra något jag har lust med det ändras.
Hållplatserna är de samma. Samma namn och samma personer som står på perrongen. Samma armar som tar emot en. Samma ansiktsuttryck. Samma skratt, humor, miner, steg. Allt är likadant. Jag ska börja bygga ett nytt spår. Hämta byggstenar från sådant jag tycker om. Montera upp det nya spåret och lämna de gamla. Försvinna på ett tåg fyllt med musik och glädje. Bort från det alldagliga.

Trevlig resa önskar Livets Räls

Idag såg jag en modig tjej. En impulsiv tjej som bestämt sig på 3 timmar. Jag såg henne i spegeln hos frisören..



håret är av, borta. It's disappear. Just gone. En impulsgrej. Var tvungen att prova, som sagt. man lever bara en gång. Så nu har jag bara till axlarna, och jag trivs

Ännu ett utkast från ännu en deppig kväll med smak av saltvatten. Förstår inte varför, men vissa kväller bara blir.

Hej, jag är musikmissbrukare. Jag är alltså beroende av musik. Musik gör mig hel, jag mår bra av den. Den gör mig varm så jag slipper frysa. Den hjälper mig att hitta känslor när jag är förvirrad, när jag är bortkommen. Som nu. Jag har hörlurarna i, högsta volym, och låter min drog fylla mig med känslor, de kommer som en våg. Liksom väller in i mig, den slår nästan omkull mig. Men jag står kvar. Svajar endast till lite. Tröttheten sköljer också över mig. Jag kanske ska sova på allt som jag känner? Fundera i mina drömmar, komma fram till något. Och när jag vaknar imorgon kommer allt vara solklart. Jag kan sätta på glädjande musik som fyller mig med lycka och glada toner istället för dessa som fyller min kropp nu. De är lite mer grå och dämpande. Men nu ska jag andas in min drog lite till för att sedan sova, drömma, tänka, fundera, vakna. Vakna till ännu en ny dag i mitt liv.
God natt.
love josefin

är förkyld. och just nu känns det som någon sitter och trycker ihop mitt huvud.  så hej alvedon och god natt.



längtar tillbaka till ett soligt och varmt Bulgarien

Nu har jag pluggat. Maaaassor. Okej, nej kanske inte maaaasssor men massor iallafall. Och jag borde plugga ännu mera massor, men det finns så mycket annat som lockar. Lägga sig i sängen, kolla upp i taket och lyssna på musik t.ex. Eller facebook... Och ja ni fattar. Jag kommer nog fastna vid skärmen här iallfall. Fast först måste jag skriva om privatdeckare i Sverige på grymt bra svenska och sen.... F-n, ingen vila ingen ro bara slita, bara gno. Nej då, nu låter livet bara extremt jobbigt. Ska trycka på posetivttänkadeknappen nu!

de här fina pojkarna kan få glädja mig lite, sigh no more, no more. One foot in sea, one on shore lalalallalal..