.
det kanske var min tur nu, ödet måste ju betyda något?
och vad vet du om gryningen för än du mött varje morgon. vad vet du egentligen?
posetiva komentarer värmer så fint i höstmörkret
Nu måste jag skriva. Läs eller inte, vilket ni behagar.
Om du någonsin gråtit så vet du att du kan bilda sjöar. Om du någonsin drömt så vet du att du kan skapa världar. Om du någonsin haft en eller två vänner du vet du att du kan bilda kärlek. Om du någonsin gjort något dumt så vet du att du kan skapa helveten. Om du någonsin fått hjälp så vet du att du är någon.
Du har en själ, det har jag med. Du vet vad oro är, jag vet mycket väl vad oro är. Jag vet vad skräck är, mer än du någonsin kan ana. För det finns inget värre än ovisshet. Det finns inget värre än att känna oro äta upp dig innifrån. Att sakta försvinna. Försvinna med vindarna. Bort från dig själv till landet ingenstans. Ja det var det nog.
"Det finns kärlek till dig fast mitt hjärta är kallt". Även fast mina ben bara låsats bära mig. Även fast min kropp vill försvinna ut ur mig och jag måste svälja hårt gång på gång. Och även fast jag går i ett dis. Ett dis som bildar en bubbla kring mitt huvud. Även fast jag inte vill prata med någon, så älskar jag dig. Min vän.
Jag går och andas. Jag andas och går. Jag hoppas och önskar. Jag önskar och hoppas. Om vart annat. 
jorden har för mig snurrat 15 varv nu
min dag har varit vacker
mycket vacker
nu har jag upplevt 15 varv här på jorden men jag har inte sett allt jag vill se än
jag är redo för nya äventyr
god natt min värld
i'm not trying to say that everybody wants to go
att jag kommer vakna av att en underbar familj kommer och väcker mig med ljus och sång.
det är vackert för mig.
Det är det enkla som är skönhet för mig. Vardagen. Vardagen som innebär min familj, mina vänner, musik och så mycket mer. För det är för mig defenitionen av vackert. Solen är också vacker. Äkta skönhet.
Nätter är också vackra, även fast mörkret ofta skrämmer mig. Det är då jag tycker månen är vacker, och jag vet att bakom den så finns den andra skönheten. Solen. Solen som gör vårt stora klot levande.
Fasader döljer ofta allt äkta. Fasader är falska. Ett påklistrat leende är en fasad. Visa känslor, ta emot hjälpen du får. Människor bryr sig faktiskt. Jag bryr mig. För det tycker jag är vackert. Att bry sig.
Känslor är skönhet. Känslor är vackra. Du är vacker, glöm inte det.
Snart drar jag täcket över huvudet, låter natten ta sig igenom, låter morgonen väcka mig. Blundar med vetskapen om att imorgon så har jorden snurrat ännu ett varv runt solen.
håkan är musik
musik är vackert
tack du fågel som gjorde mitt liv en sten lättare
jag bara ler och ler medan du lyfter jorden
Allt snurrar, men det är okej. Kontrollen finns kvar i mig. Minnet har inte försvunnit än.
Jag lever endast.
Jag lever mer än en dagsläda. Jag är en människa. En människa av bästa slag.
Jag bara gör och tänker sen.
Sa aldrig att det var klyftigt. Sa aldrig att det var genomtänkt. Sa bara att det var jag.
inte för kärlekens skull
ett stort hav med funderingar och åsikter
en sjö med dig
en sjö med mig
en flodmynning med oss
en bäck med musik
en å med en röd tråd
vatten är farliga, ondskefulla och livsnödvänliga
du är farlig, ondskefull och livsnödvänlig
den röda tråden är farlig, ondeskefull och livsnödvänlig
allt har sin gång
vi hade vår gång
de har sin gång
det fanns en, det fanns två, det fanns tre. en och två hörde ihop, tre ville höra ihop. tre hörde inte ihop.
jag stod vid en vägg, för hög för att komma över, för bred för att springa runt. det fanns en dörr. en dörr som medförde motgångar. jag valde dörren. för att slippa klättra i evighet, för att slippa gå i oändlighet.
allt har sitt pris.
jag skriver jag skapar jag bryr mig inte
Om alla sånger var vackra skulle det inte finnas några att gråta till. Denna sång är inte vacker. Men denna sång är nödvänlig. Jag sjunger högt och omotiverat. Jag tänker och jag skriker det. Jag skriker så att ögonen tåras. Halsbanden spökar men jag fortsätter skrika. Skriker fram sången. Jag vill att du ska höra. Du har hört. Jag fortsätter skrika och ditt nynnande dör sakta ut.
Det heter att dölja. Det kallas att gömma. Vi leker kurragömma tills någon hittar oss. Tills vi blir sedda. 
det är tillåtet. det är fritt.
ta mig tillbaka till denna magiska afton det var lycka men vi blickar framåt mot den 13e november
HOW DOES IT FEEL
Hon gick till skolan. Hon log lite. Hon fick ett VG på sitt matteprov.
Hon gick hem och kollade sig i spegeln. Hon såg en ihopplåstrad flicka. Redo att börja läka.
gud vet vad men jag är säker tiveln är över
Är du lycklig?
Likt som fågeln sjunger om våren är tiveln slut. Likt som du har återuppväkt mig kommer allt få sitt slut. Historier som knappt påbörjats tonas ner. Vissa tyner bort sakta, vissa faller handlöst.
Berget var brant. Ner mot floden med de starka strömmarna. Med det virvlande vattnet, gjort för att döda liv. Att döda drömmar som nyss kläckts.
Någon drömmde en gång om någonting stort. Som Mount Everests höga topp. Toppen ska bestigas, men strömmarna tog de. Förvillade bort drömmarna.
Applåderna överröstade allt som någonsin hörts. Det jublades över beslut. Det jublades över förlåtesle och erkännanden. Det applåderades för en scen som var smärtan själv. Misströsta inte. Jorden ska besökas med nya utmaningar. Utmaningar som började timmen efter allt avslutas.
Två nyår finns inte. Men nu har det uppfuntits. Nyåret för tviveln och kärlek. Det finns ett land för alla. En ö som drömmar kan försvinna till. Simma genom atlanten, indiska oceanen och genom drömmarnas sjö. Pilar finns utpekade. Någon satte ut de igår när besluts tog. När ilska fattade eld. Allt sprängdes likt glasflaskan som slungades iväg.
Publiken mumlar, jag ler tillbaka. Jag niger och skriker tack. Alla kollar frågande. Jag rätar på ryggen och tänker : Äntligen, äntligen gjorde du något.
vaken om natten och drömmer på dagen
Ångesten kryper fram, jag förnekar det inte. Inte för mig själv och knappt för dig.
Du kastar bort något värdefullt Josefin. Tänk.
Jag ska låta vågor skölja ner den. Låtas mig dra med i de starka vågorna, hamna i värld nummer två där allt är mycket mindre komplicerat.
Tänk? Jag har tänkt, jag tänker. Det är det ända jag gör.
drömmarna skrämmer mig något fruktansvärt. men var stark. tappa inte greppet och åk ut på hal is. gör inte det. håll dig kvar i sargen.
INDIEPOP OCH SÅDANT SOM VARIT
Text från en fundersam, studerande kväll.
Jag hade visst prov imorgon. Och visst borde jag plugga, jag vet. Men om man inte har någon ork till det, måste man då? Om blicken istället vill stirra ut genom fönstret. kroppen vill luta sig tillbaka, öronen vill lyssna till Håkans stämma som spelas från högtalarna och händerna vill värma sig på thékoppen? Måste man då?
Jag tog en paus. Jag tog två. Kanske blev det till och med tre. Men det gör inget för det var ett måste
Jag tänkte på den kommande vintern, jag tänkte på dig, tänkte på mitt halsont, på hur skönt det var att sämpa smärtan med en klunk varmt thé. på hur liten jag är för världen, på skolan som tar för mycket tid, på livsfrågor. Frågor om mitt liv.
Jag tänkte på att jag nog kan ganska mycket trots allt. Att det är synd att osäkerheten och det svaga självförtdoendet är spärrar för allt mitt vetande.
Tänkte på hur ont det gjorde. Hur ont det gör att tänka.
Tänkte på att jag vill utforska världen men utan att veta hur. Att jag vill åka till alla världens hörn men utan vetskapen om att veta när.
Jag tänkte på att jag tänker förmycket. Det sa någon till mig. Jag säger det till mig själv varje dag.
Jag är inte skyldig någon något sägs det nu i mitt rum. Låten peppar mig.
Studierna ropar och jag har nått en A4. Théet är snart uppdrucket. Tankarna fortsätter vandra, men jag måste säga stop. Skivan har nått sitt slut och verkligenheten återvänder.
Drömmarna är ett faktum.
jag upplever en saknad, en längtan, en höst
ängen var grön idag, inget visset. endast blomster och vackert. jag tycker faktiskt om det.
jag kollade bakåt några gånger men såg bara svart. jag struntade i den och skuttade vidare. vetandes om att den blåste luft i nacken på mig.
det här är min ursäkt till dig. jag hoppas du godtar den. låter fågeln knäcka sina nya ägg och låta nya liv se världen. att jorden får skådas med nya ögon. att du och jag får göra det.
höstens mörker är här. det var nog det som andades i min nacke idag. den är här på både gott och ont. men jag gillar höstmörker, tända ljus och kärlek. så överlever jag min höst.
hur överlever folk sina? hur lever ni er höst? som mig med ljus och kärlek?
alla vänder kappan efter vinden, efter dig det är höst nu
håret tovas av de starka vindarna som förföljer hösten. kinderna rodnar i den starka kylan som endast är ett smakprov på vinter. förr var rodnaden någonting annat, förr var det värme. jag ändrar åsikter precis som vilken annan varelse.
det spökar i mig allt höjs och sänks jag vill bara veta vem det är vad det är
Nyss spelade jag monopol med min familj. Alltså, det borde man göra oftare. Superduper mysigt. Fast jag kom sist, efter min syster. Min lillasyster dessutom..
Nu är det dusch och tvätta mitt äckliga hår som gäller, efter det väntas mer studier och sådant där tråkigt. Tjoho!
Dessutom är mitt rum stökigt, igen. Jag får väl kanske hoppa runt på ett ben och göra min mor glad! Kanske. Det där var verkligen inte mer än ett kanske! Absolut bara ett kanske.
Imorgon väntar skolan bakom dörren, yey! Och så styrker vi yeyet. Den här veckan kommer jag inte kunna göra annat än att plugga. Min fot tillåter varken idrott eller ridning. Åh, hur ska jag klara mig? Men det finns en posetiv sak med det, vilken är att jag kan plugga så att jag ligger före i alla ämnen, de ni! Och då kommer nästa vecka bli underbar. Gud så bra! Men på torsdag ska jag åka och bjuda på tårta i stallet ( tradition när man ramlar av ni vet, därför jag hoppar på kryckor ifall jag inte sagt det! ).
Duschen ropar. Så jag ska väl gå dit nu. Nej förlåt, hoppar menar jag!
Jag hittade föresten en bok som heter "Konsten att vara snäll". Vet iinte vad det är för något, men det lät sött så jag tänkte varför inte?
Ha en bra kväll!
nu är dörrarna stängda. till och med låsta. nyckeln har jag svalt. att knacka lönar sig inte, jag vet ändå inte hur man får upp dörren.
jag sover inte gott längre det är något fel, en drömfångare kanske hjälper jag ska skaffa en sådan
Nu ska jag ge järnet och göra klart svenskan, engelskan och so:n. Yey, nu kör vi!
mardrömmar jagar mig genom skogar och genom staden. benen är som fastklistrade. jag kommer ingen vart. mörkret kommer ifatt mig, slukar mig, väcker mig. saltvattnet finns kvar som ett tecken. torkat runt ögonen finns det kvar. prinsen på sin vita häst borde komma snart. föra med mitill en sommaräng med ljus. bort från skogen, staden och mörkret.
bara en bra låt: Mumford & Sons – Dust Bowl Dance
jagskaaldrigmerskadamigfördettarbara dagarfrånmittlivochtarifrånmigminaplaner
Jag är handikapad för tillfället. Inte nog med att foten är trasig, jag har fått sådan träningsvärk av att jag gick med kryckor igår att det idag knappt går att använda de! Det är komiskt, mycket lustigt. Allt det här innebär att jag har legat i sängen hela dagen. Förutom när jag gick till köket för att äta lite frukost. Elände!
Tror kanske att två av mina fina vänner kommer förbi hit ikväll. Eller, jag skulle ju kunna springa över till de?
Nu vill jag spela piano. Pianot står i vardagsrummet. Vardagsrummet ligger ungefär 27 meter från mitt rum.. Åh, jag vill ha en rullstol. Har någon en rullstol? Den som skaffar mig en rullstol får en puss!
Nej jag ska pallra mig iväg till pianot. Ja det ska jag. Hejja Josefin!
A SMELL OF WINE AND CHEAP PERFUME,FOR A SMILE THEY CAN SHARE THE NIGHT
om trollsländor dör så försvinner magin ut i universum
målar himlen lila och rosa
Journey – Don't Stop Believin'
det passar inte in i min teori, inte alls
Jag skulle vilja vara en konstnär. En sådan drömmande konstnär. En sådan som sitter vid ett vattendrag i Paris med basker på huvudet och målar. Skapar bilder. Vackra bilder. Av streck bildas en vy. En vy av Paris alla människor, av vattendraget, de blommande körsbärsträden och Eiffeltornet. Tänk att vara denna konstär med randiga kläder, en svart basker, en röd snusnäsduk knuten runt halsen, ett stativ, en pensel och färger.
Jag vill inte vara som alla andra, jag vill vara anorlunda. Sticka ut. Göra något stort. Jag är en hippie ända in i själen på något sätt. Jag bara vet det. Jag är min egen defention av hippie. Hippie på mitt sätt. Och jag trivs. Mycket.
Nu vill jag köpa kläder. Kläder i massor inför hösten. Stickade, långa, underbart mysiga cardigans, tre stycken två mils långa halsdukar, en mössa, vantar, ett par skor, fler ringar, halsband, armband och färglada strumpbyxor. Men med en rejält vrickad fot går inte det. Kryckorna dödar mig. Mina armar har bulor på sig, händerna har blåmärken och jag har träningsvärk i hela kroppen. Den där foten hindrar mig att göra saker jag vill göra, och vet ni? Att det stör mig. Det stör mig något så fruknansvärt.
I don't know what to do. Hela helgen kommer bli stilla. Det kommer innebära studier och musik. Inget jobbande som den skulle innehållit. Men det är försent att göra något åt allt. Det finns inget att göra. Liksom åt dig. Det bara är. Att vela igen är inget jag vill. Aldrig någonsin igen. Jag vill må bra, njuta av livet. Med och utan mina vänner och min familj.
som fåglar flyger vid klipporna, som björnarna leker bland strömmarna nedanför vattenfallet
frimärket på och så flyger det iväg genom landet bort bort bort från mig till dig
jag skrek poesi och du stod kvar här på jorden och såg på
det till dig skulle det visst vara. men att göra om kändes bara.. nej.
