för så vackert kan det bli igen om flickan bara kunde inse att det aldrig kommer bli som det var
snön har fallit och bildat ett täcke över alla blommor och levande ting
vintern är här
jag behöver dig, du som finns i mina drömmar
om jag bara fick höra din röst eller åtminstonde ett andetag skulle jag flyga två meter högre för jag vill vara hög av lycka igen
om jag inte
så börjar varje mening nu
men att återvända är försent
att återuppliva en konsert ska bli magiskt för 13 november gjorde mig lycklig
jag blottade mitt sista mod innan en slagen soldat ramlade vid min sida och jag föll med honom
hon vet inte vad hon ska säga, inte heller vart hon ska ta vägen
hon är tom på ord och fylld av en känsla som inte går att beskriva
för vad kallar man den känsla som innehåller lättnad och sorg?
kanske finns det vägar tillbaka till drömmar för hon är vilse i drömmarnas skog nu och kramar ett träd för jämnan
en plats under jordens yta där bara djur finns precis som vi river de efter människor klöser in minnen i kropsdelar
Hon kallsvettas samtidigt som hennes självbiografi skrivs någonstans. En saga tillägnad henne men utan förståelse. Ingen bad henne berätta och hon teg. Ty hon aldrig blivit tillsagd att få ur sin historia.
Försvinnanden och luft. Kombinationer och klockslag. Ett sammanhang. Jag befinner mig i ett nu. Allt svävar runt om mig. Jag tittar ut genom mitt fönster och tänker att världen här är jag. Men ingen kan höra tankar. 
jag har varit i paradiset jag lever av lycka lever av musiken inom mig
den 13 november 2010 bara var
jag är stum
stum av lycka
stum av något jag inte kan förklara
stum av kärleken till musiken, till Håkan Hellström
oförglömligt
oförklarligt
underbart
obeskriviligt
jag är tom på ord men fylld av håkans energi
h a .k a n h e l l s t r o : m
Det ligger fortfarande snö på marken, den börjar sakta smälta. Idag är det den 13 november 2010 och jag är lycklig. Jag är förväntansfull och full av energi. Känner en glädje jag inte kännt på länge. Inget kommer att få förstöra denna dag för mig. Jag kommer vifta bort dessa människor som osynligt damm från byxorna.
Mot huvudstaden, mot Hovet, mot lycka, mot Håkan Hellström. 
inge mer abrakadabra
även denna kväll funderar och tänker jag.
jag tog en klunk thé och såg mig själv speglas i botten av koppen.
jag såg ett par ögon kolla på mig.
jag kollade tillbaka.
som likt på en främling men ändrade mig snabbt.
jag känner ju den där tjejen.
det gör jag faktsikt.
den där tjejen är inte vilken tjej som helst.
det är du.
inse det.
kanske till och med acceptera det.
men jag har gjort det.
accepterat att jag är jag.
att jag alltid kommer att vara jag.
att jag har gjort misstag.
att alla gör misstag.
jag vet det nu.
jag har lärt mig några av livets läxor.
3 is a magic number, oh yes it is
- 3 dagar kvar.
Lycklig flicka dansar och jazzar omkring till 2 steg till paradise.
Ville bara säga att jag är glad och att jag längar tills på lördag. - Föresten, det här med snön. Det är kallt, men ljust och vackert. Man kan göra snöänglar, snögubbar, starta snöbollskrig, dricka varm choklad med gott samvete och med en baktanke om att man verkligen behöver det, dricka ännu mera mängder med thé, kaffe kan man också dricka i mängder, man har 100 anledningar till att använda stickade tröjor, halsdukar och vantar, filmkvällar i mängder, tomtenatta och julklappsshopping (nej, jag skulle ju jobba. så va det!), tända massor av ljus. Jag försöker hitta allt posetivt med snö och vinter.
Hej svejs!
gräset växte ikapp med himlen
Det är en lycklig tjej som skriver nu.
Hej.
Mitt namn är Josefin, är femton år och har blåa ögon. Mitt hår är någon färg jag inte vet vad den heter, men i vilket fall ska det slingas snart. Ljusare. För de som är intresserade så är det första gången jag slingar håret. Har aldrig färgat heller för den delen.
Jag jobbar på ett café inne i Västerås stad varannan helg. Det är trevligt. Man träffar folk och man ser ett samband mellan tidpunkter, platser och personer.
På lördag ska jag se min stjärna på scen. På Hovet klockan 20.00. Nedräkning pågår. Nej, men nästan. Jag är också väldigt glad för att jag, efter många om och men, lyckats byta min jobbdag då. Tjohopp!
Jag är också lite småglad för en röd blus jag fann på second hand idag. Den var fin tycker jag. Den vill jag ta kort på, men min kamera laddare har fått ben och sprungit iväg och gömt sig. Det är inte lika kul. Inte kul alls faktiskt, men dock det ända minuset för tillfället. Nej, men det var nästan så. Men plusen överväger minusen. Det är kallt, men jag är glad. Ett rött hjärta i allt det vita!
Varför skrev jag detta, ingen vet. Inte jag heller.
Happiness. Ett glatt ord. Jag gillar glada ord, vackra ord. Det gör jag faktiskt. Därför tänker jag skriva upp de. Alla jag kommer på.
Blomma, sol, glad, vacker, nostalgi, minne, kärlek, du, jag, vi, de, ni, oss, hav, vatten, flod, bergm, himmel, jord, musik, toner, noter, puss, kram, kyss, pusselbitar, lillasyster, fortsätt, vara, förvara, förbli.. Detta kommer fotsätta i evigheter. Evighet. Det är också vackert föresten.
Bara jag som har ord jag tycker om? Något litet, pyttet favoritord?
Jag ger er en puss och en kram.
korsar avenyn på rullskridskor
Det fanns något som lyfte dig bort från jordens alla gränser. Som sköt undan dig från livets kant.
Ingen sa något om rättvisa.
Tamburinspelaren står vid gatuhörnet, han försöker släppa rädslan. Men mörkret jagar honom från hörnet. Han släpper sitt instrument. Hans enda livssjäl. Istället springer han. Bort från en svartvit stad som inte gör någon nytta. Bort från den stad där blå ljus utgör liv. Som förgör liv.
Staden där ingen tror på sig själv. Den som tar självförtroenden.
Han springer ifrån den. Jagad av ett förflutet liv. Från ett livsistrument. Takten i hans liv.
Hon tar emot hans förflunta. Hon plockar upp hans tamburin och behandlar den varsamt. Hon går igenom hans liv. Följer hans spår som är utlagda i sanden. Hon springer ifrån en stad. Bort från blåljus och kriminella folk. Bort från ett drogat slumområde. Men med sin takt. Hon springer med musiken.
Någon sa till mig att livet inte handlar om att göra karriär. Att det handlar om att lyckas med dig själv.
106 inlägg senare och jag är fortfarande kall
du stack en nål på den känsligaste punkt
gjorde sönder något så viktigt
något som hållit uppe en fasad som tillhört mig
fasaden föll likt berlins murar
jag visade mig för första gången utan en glad fasad
inga skrik inga rop men något så mycket mer
något som kan komma från den vackraste varelsen
från den lyckligaste själen
skor trampar på vägen
hennes var röda
röda som rönnbären på hösten
sådana som kan förgylla en dag en vecka
det finns ingen färg
bara en känsla
en konsestens
en tanke bakom
pojken letade men fann henne aldrig
endast hennes röda skor fanns kvar på vägen
en väg som de byggt upp
den väg som de så varsamt format
tårar
