text från en halvt deppig gårdags kväll som hamnade i utkast:

en liten del av min livsgnista försvann just med ditt utalande. jag vill inte, jag försökte hålla kvar, höll krampaktigt i kanten. men ibland klarar man det inte, det blir liksom för tungt ibland. jag släppte. jag tror att jag gjorde det med meningen, för ni vet, ibland blir det liksom för mycket. för när inte ens musiken får mitt hjärta att lätta så känns det tungt. men jag ska vänta tills ikväll innan jag klipper av alla trådar.

deppig deppig text. att vara deppig hjälper aldrig. men man måste få vara det ibland, eller? jag är ju trots bara en liten människa. ynklig för världen. en av miljarder människor vars hjärta är ömtåligt.

men jag behöver nog bara lite tid för mig själv. lite tid för att tänka, fundera och filosofera. och kommer det upp något mer inlägg här på bloggen är det för jag är i behov att skriva.

kanske är jag utmattad för huvudet börjar kännas tungt och det dansar lite svarta prickar här och var.

på min spotify finns 3 spellistor: musik, mera musik & förjävlabra musik.



Mumford & Sons

regn regn regn och en liten gnutta värmade solsken.

Skolan är igång- inte kul, men ändå skönt. Den här hösten ska bli bra, mycket bra har jag bestämt. Hur? Genom att tänka posetivt och inte klaga. Det kommer man långt på. Om man inte klagar blir man lyckligare, det är faktiskt så.
Därför ska jag börja med att inte klaga på hösten utan hylla den. Gula, röda och organga blad som singlar ner till marken, innedagar uppkrupen i soffan med en filt och en kopp te, vantar, mysiga ridturer och sist men inte minst halsdukar, jag älskar halsdukar, har alltid gjort och kommer alltid att göra, halsdukar i massor!  Det där blev nog Sveriges längsta mening!
En posetiv sak som kommer lysa upp min november: HÅKAN KONSERT!
Och, jag höll på att glömma, jag har ju fått jobb för tusan! På helgerna. Härligt, här ska det slitas!

Åhhh, varför skriver jag det här? 100% onödigt, faktiskt. Vem vill läsa den här skiten? Jaja, skönt att rasta av fingarna genom att skriva iallafall!

posetivt face här !! ( ironi x 345 :) )

du är försvunnen och jag är borta

jag försvann med vinden

höstens vindar som sveper in i landet och kyler ner svergie

sommaren är över

men en känlsa är en känlsa

du har liksom övertaget
du kan köra med mig
men snälla, inte för mycket
jag är inte så stark som du tror
jag är lika skör som ett höstlöv i det här läget

nu är jag hemma i västerås igen och orkar egentligen inte alls skriva här. men.. jag gör det ändå, bara för att. kom hem vid cirkus 4.
efter att ha kastat ut kläderna ur väskan ( som luktade äckelpäckel efter den där stugan vi både i) så var jag tvungen att åka och pussa på min pålle. min lilla älskade häst. jag vet att du inte kan läsa, inte har tillgång till en dator men jag skriver det som jag har viskat i ditt öra så många gånger; jag älskar dig.
förlorade en ring i stallet också, poff pang pong så flög ringen av mitt finger och plums så hamna den i brunnen. deprision. djuupt ledsen.
gud vad jag skriver massa skit och när jag läste vad jag skrivit nyss var det väldigt ovärt. öjöj.

nä, nu tror jag ska ta min kreativitet och gå ner och klippa o sy i lite tröjor. jepp, de ska jag.

( nån bild från i vintras. varför kvaliten är sådär? vet icke )

när jag känner för det ska jag

det är bara du som kan få mig att må såhär

jag lovar jag ska. ska våga säga ifrån, som idag

varför kan det inte bara förbli så

jag hejjar på mig själv, våga.

jag var så glad

som en nära vän lärde mig säga innan tävling för en lång tid sedan

så lycklig

jag kan, jag vill, jag ska

sov nu, lägg dig och tänk. titta upp i taket och känn efter vad som känns bäst för dig.
den viktigaste i ditt liv är du. så det är okej att vara lite ego.
priorotera dig själv först nu. bara gör det.

tills dess jag vill inte vara den som du vill att jag ska vara, jag vill vara tvärtom.
jag tänker inte börja, det är din plikt.
sen när vi är där, då ska jag bli den du vill.
då ska jag forma mig efter dig.
då ska jag bli den fina flickan du vill att jag ska vara.

det liksom syns på henne där hon går.

alla vet.

hon rätar på ryggen.

hon är en stolt flicka.

en lycklig flicka.

alla vet det.
ingen vet vad han heter.

huvudet kändes lätt, det var som att flyga
jag sa hejdå till marken och lyfte
ingen såg det, bara jag kände
inget som går att förklara
jag bara saknar dig
saknar, fast ändå inte
jag flyger
flyger hem till dig och kikar in genom de upplysta fönsterna
känner mig som en främlig, som en ovälkommen gäst
fast det är väl just det jag är nu
nu när jag lämnat min kropp hemma
eller vadå hemma
jag är inte hemma
jag längtar bara hem
det är ju därför jag flyger runt i staden och hem till alla jag känner
ingen ser mig, men jag ser de
jag känner deras andedräkt ser varje liten rörelse de gör
snart måste jag flyga tillbaka till min frusna kropp bort från staden
jag kommer tillbaka
hej marken jag är här nu
jag har återvänt

14 augusti ; lars winnerbäck, strömholm.

13 november; håkan hellström, hovet


åh va jag är glad. massa massa glad. glad glad glad. lycklig, överlycklig och ännu mer lycklig!!
och gud vad jag är slö för att jag inte orkar lägga in några bilder, slö slö slö. men det spelar ingen roll för jag är en lycklig flicka. en mycket glad flicka!

( fråga mig inte varför jag inte beställt till håkan innan, det har bara inte blivit av )